Kärt barn har många namn men slarvigt uttryckt så fattar alla vad man menar om man säger acne. Nej jag menar inte klädmärket utan de där djupt hatade märkena i ansiktet och på kroppen som vi hatar fast de flesta har dem av och till. När jag var ung hoppades jag att de skulle försvinna med åren men istället fick utslagen sällskap av rynkor. Om man ändå hade begåvats med en otroligt tålig hud hade säkert många tips fungerat men ofta får man utslagen pga känslig hud.
Nej jag är varken hudläkare eller hudterapeut men jag har avverkat massor av besök hos dem i hopp om att se normal ut. Normal är ett sjukt uttryck eftersom vi alla har någon åkomma som vi vill fixa. När ett barn frågade mig om jag hade vattkoppor på stranden så är det dags att göra något liksom. Klådan har jag lärt mig att koppla bort men när andra reagerar och kommenterar…
Min resa är knappast unik vilket gör mig gråtfärdig. I tonåren använde jag hemskt starka produkter som basiron och clerasil. För att täcka över eländet så sminkade jag mig mer eller mindre jämt. Då var inte huden så hemsk. Huden vart sämre när jag fick barn. Nu tror jag att han var helt oskyldig även om hormoner är en vanlig orsak. P-piller och övriga hormoner kan ge utslag så det kan vara bra att kolla på.
Annons
Efter att ha bränt en förmögenhet på en massa produkter som skulle göra min hud bra så gav jag upp och kontaktade läkare. Det var en förnedrande upplevelse att stå i bh inför en manlig läkare som kollar på rygg och dekolletage där mina utslag var värst. Ännu värre var när han säger att han inte vet vad det kan vara och hämtar en kollega. Självklart även det en man. Nu vet jag att läkare skiter i om hur man ser ut men det kändes ändå väldigt utelämnande. Jag trivs inte att visa mig i underkläder för okända och är nog inte ensam om det. Om jag inte minns fel så skrev de ut antibiotika och bad mig komma tillbaka om det inte vart bättre. När jag ringde och skulle boka tid fick jag såklart den där lilla gumman, lite utslag är inte hela världen attityden men stod på mig och fick en ny tid.
Läkaren jag träffade då tyckte att utslagen var värst där mitt hår slutade på halsen. Då hade jag page som slutade mitt på halsen. Eftersom jag var så trött på att klia sönder mig så klippte jag av mig håret. Jag hade då börjat skämmas över klådan och fick såklart kortisonkräm. Min hudterapeut vart vansinnig när jag sa att jag skulle smörja med kortison eftersom det tunnar ut huden. Ju mer jag läser på ju vansinnigare tycker jag det är att de ska skriva ut kortison. Tyvärr bor jag långt från den hudterapeuten och orkade inte med mer råd och var sjukt trött på att lägga sjuka summor på min hud så jag grät lite tyst och testade i brist på andra lösningar.
Utslagen la sig litegrann men kom tillbaka direkt när jag slutade. Teorin om att mitt hår gav utslag stämde såklart inte heller men jag fick i alla fall lära mig att jag verkligen hatar att ha kort hår. Det framhävde utslagen och med mitt självfall så såg håret ovårdat ut om jag slarvade minsta lilla med styling. Jag tror att jag även åt läkarnas lösning på allt, antibiotika. Min stackars mage var redan torterad med skräpmat, kaffe, stress och magsårsmedicin. Ja, jag erkänner att jag levde som en idiot men det var det ingen som kollade.
Under många år åt jag antibiotika varvat med en massa annat skumt. Epiduo gjorde mig deprimerad. Många säger ju att syntetmaterial kan ge utslag och mina var ju värst från halsen och nedåt så jag köpte en massa kläder i kashmere och siden. Problemet med Epiduo är att det missfärgar ALLT det kommer i kontakt med. Jag fick slänga så mycket kläder och sängkläder. Kläderna i bättre material vågade jag inte använda. Jag tycker om inredning och mode. Det var en mardröm att sova i fula sängkläder och ha oömma kläder. Skäll på mig och kalla mig ytlig om ni vill men jag mår bra av att ha sköna material och känna mig snygg. Att behöva ha kläder som är fula drar ner en i synnerhet när resultatet inte blir bra heller.
När jag inte vart hjälpt av det så fick jag prova miniderm och Propyolenglykol. Omgivningen varnade över cancerrisken men klådan på ryggen minskade. Prova att smörja er morgon och kväll på ryggen med miniderm några veckor så förstår ni att det var knäckande. Att spraya sig dagligen med något som sägs öka risken för cancer är inte trevligt men så fort jag lät bli kunde jag inte sova. När jag var halvt förstörd av det som skulle hjälpa mig så började hudläkaren påpeka att min magmedicin hade utslag och klåda som vanligaste biverkan… En sväng till hälsocentralen för att höra att det var trams och må dåligt över klåda och utslag och att det inte går att byta min magmedicin. Jag tror att jag då åt antibiotika också. Jag vart erbjuden sömnpiller om det var outhärdligt men tackade nej eftersom jag kan vara lite känslig på mediciner och vid det läget ville jag inte testa ännu mer. Jag har ju vänt mig till proffs som ska veta, inte komma med gissningar.
Under alla åren med dessa halvhjärtade hjälpförsöken så fick jag såklart även de djupt kränkande råden från omgivningen. Har du bytt shampo, tvål, tvättmedel bla bla bla. Varje gång ville jag svara något rejält spydigt. Självklart provar man sånt innan man ens funderar på läkare. De där löjliga kommentarerna om att man lägger så mycket pengar på krämer gjorde att man gärna ville kasta något hårt på personen. Jag skulle väldigt gärna köpa något skräp på mataffären för under hundralappen om det fungerade men min hud klarar inte de produkterna. För att slippa se ut som en krater i ansiktet så lägger jag några tusen på krämer och ja de gör mig kanske inte vacker men jag slipper i alla fall få en hud som känns bortbränd eller ömmar av utslag. Så snälla ni som kommer med råd. Tänk er för! Vi som kämpar fattar att det är av omtanke men vi är inte så korkade att vi inte testar självklarheter.
Alla texter måste ju ha ett glatt avslut. Sorry, jag har ingen aning om hur det har löst sig. Ansiktet har jag lärt mig att känna efter hur en produkt känns och vara noggrann med vad som ens kommer i närheten av mig. Vissa märken skulle jag inte ens peta på om jag ens fick betalt. Regelbunda besök på salong gör att jag har hudterapeuter som håller noggrann koll på min hud och ser snabbt om den är på väg åt fel håll. Jag försöker hålla alla mer extrema saker på salong och snäll hudvård hemma som bygger upp huden.
Nyttig mat tycker jag att fungerar bra och jag tycker att min hud mår bäst när jag äter hemlagat med mycket grönsaker och probiotika. Surkål och kimchi som är opastöriserad sägs vara en bra källa så det äter jag dagligen.
Utslagen på ryggen kommer och och går. Klådan är troligen muskler och en följd av ryggskadan. Min sjukgymnast visade hur jag kan spänna för att minimera klådan. Vi kom in på det en gång när mina utslag var framme och sen dess slipper jag spraya glykol på ryggen för att kunna sova.
Äter jag något jag inte tål återkommer utslagen. Vissa krämer petar jag inte på. Kläder i syntet kan trigga utslag så det är jag också försiktig med.
Lider jag av acne? Oklart, trots år med antibiotika har jag inte det diagonstiserat. Är jag överkänslig mot något? Ja det är jag tveklöst men vad har jag inte fått uppkollat trots att jag bett om det. Just nu klarar jag mig utan antibiotika och kortison och kommer göra allt jag kan för att slippa det.