Vissa dagar är underbara vissa vet man inte riktigt vad de är. Den här dagen startade rätt bra men sen vart det lite svajigt. Jag vaknade ganska pigg när klockan ringde. Duschade, åt en lätt frukost och sminkade mig. Allt flöt så bra att jag hann chilla med en kopp kaffe och kolla nyheterna. Som tur är dubbelkollade jag tåget, mest för att se om det var förseningar. Gissa farten jag fick när jag insåg att tåget gick 7:45 och inte runt 8?!? Halva kaffekoppen fick stå kvar när jag skyndade mig till stationen. Nu vart jag ändå tidig till tåget så det var lugnt. Ibland hatar jag att vara tidspessimist men det innebär att jag i alla fall sällan missar tåg.
Väl inne på tåget kom jag ihåg att det enda som fanns när jag bokade tågbiljetter var 2a klass lugn. Jag tycker inte om lugn avdelning eftersom många tycker att det ska vara extremt tyst och många människor är otroligt sura där. Det är alltså en avdelning jag undviker som persten men min arbetsgivare godkänner inte 1a klass. En liten tröst med att stå ut med lättkränkta människor var att en liten frukost ingick.
När jag gick till bistron svajade humöret lite extra. Tydligen ska man boka och betala sen kan man ändra bokningen till allergivänliga alternativ. Den underbara människan i bistron ordnade en glutenfri smörgås med kalkon och jag satte mig. Som tur är kollade jag innehållet innan jag öppnade mackan. Det var såklart mjölk i den så min mysiga lilla frukost som jag tyckte var ett lämpligt mellis på väg till Sundsvall vart en kopp kaffe och en Flapjack som jag tog med om det skulle behövas.
Ibland känns det som att bara plånboken är välkommen för oss allergiker. Det kostade inget mindre att välja bort frukosten när jag bokade och då fanns inget om allergi. Tydligen ska man räkna ut att det går att ändra efter man bokat…
Jag blir så ledsen att betala för full service och få något halvt samtidigt som jag förväntas vara glad att få något alls. Det är fjantigt att bli ledsen över en liten smörgås men det vart lite droppen. Vanliga människor får en liten box, jag får betala och bli utan.
På Threads vart jag påhoppad av en man när jag och en annan diskuterade hur illa vi ofta bemötta och personal inom café och restaurang beter sig som att det inte är hela världen om vi råkar äta fel. I mitt fall har jag hamnat på akuten några gånger när jag fått fel så jag vill inte chansa.
Är jag orimlig som blir ledsen över att betala för att bli utan?
Lämna ett svar