Café

Jag gillar att fika. Vågar man erkänna det i dessa hälsohetstider? Igår insåg jag vilka krav jag har på ett café. De få gånger som jag fikar ensam har jag ännu högre krav eftersom det då finns mindre distraktioner.

Inte helt otippat insåg jag det när jag skulle fika igår. Jag var tidig till ett event och hade tänkt att det var skönt att vila en stund innan. I Stockholm finns det ju caféer lite överallt och på Kungsholmen är det inget undantag. Några caféer hade inte mjölk och glutenfritt så de hoppade jag över.

Min vision var att äta något litet gott typ en biskvi eller bakelse med en god kopp kaffe. Bonus var såklart att kunna vila ben, hjärna och rygg samtidigt som jag kunde ladda mobilen.

Som ni kanske gissat sprack min vision totalt. Det trevligaste stället hade öl och mat så jag gick vidare. Ett ställe föreslog smoothies som börjat separera och var säkert goda på morgonen men vid 17 såg de bara motbjudande ut. Även om jag älskar smoothie så är det inte fika. Det är som att föreslå ett äpple till någon som vill ha öl.

Efter mycket promenerande gav jag upp och gick till Fabrique. Jag är osäker om jag fikat där tidigare men deras lite rustika skyltar ger ju ett genuint intryck. Det regnade och var kallt dessutom så jag hade reducerat min vision till bryggkaffe och något litet som höjer blodsockret.

De hade inte heller så mycket spännande att välja på så min fika blev en chiapudding men jag slapp ju regnet i alla fall. En kopp kaffe, vila benen och ladda telefonen fick jag ju trodde jag. När jag gick till bordet frågade jag efter sked och vart hänvisad till där de hade sånt. Det fanns matskedar och träskedar 🤯 Ok, kalla mig gammaldags men jag äter pudding med tesked eller dessertsked. Träbestick möjligen vid picknick men helst inte ens då. Bordet med vatten och bestick låg längst in i lokalen och mellan var kassan och bord. För att komma åt träsked fick du alltså köa eller trängas.

Som alla andra mobilberoende letade jag ett bord med eluttag. Det fanns exakt noll såna bord. Fabrique är ju en relativt ny kedja så bristen på eluttag förvånar mig. Jag bestämde mig för att det är intressant att vara utan telefon och satte mig vid ett bord.

De har satsat på en äldre estetik och stolarna påminner om de i klassrummet när man var liten. När jag satte mig funderade jag om det inte helt enkelt var gamla stolar från klassrum som de köpt ett billigt parti av. Faneret var sprucket och mina strumpbyxor hakade i framkanten på stolen. Ryggstödet var lika och jag hängde jackan över för att skydda kläderna. När telefonen ringde gjorde jag missen att lägga armen på ryggstödet på stolen bredvid mig. Det skulle jag inte ha gjort för det skadade min klänning. Om det var värt att förstöra en Camilla Thulin klänning för en burk chiapudding får ni gissa.

Kaffet hade den lätt beska smaken som det får när det stått för länge så min idé om påtår byttes ut mot ett glas vatten.

Ni som är observanta letar säkert något positivt och försöker komma på att jag även ville vila ju. Med maskor dragna i min klänning, bränt kaffe och en chiapudding intagen med träsked hade det ju varit trevligt med en skön stol och lite värme. Nu saknar lokalen mattor så ljudnivån är lika charmerande som på centralstationen. Värmen var ungefär lika….

Toaletten var i alla fall fräsch. Det brukar vara ett säkert ställe att se hur måna personalen är om stället och hygien. Prova nästa gång ni äter/ fikar att kolla toaletten först och sedan övrig hygien. Jag har lämnat ställen pga toaletten.

Vart sjutton hittar man de mysiga caféerna? Helst med rawfoodbakelser. Har jag för höga krav som i alla fall vill kunna värma mig en regnig dag och luta mig tillbaka i en skön stol? Okok de hade stolar men såna stolar man kan sitta på utan att ta på sig skyddskläder.